Enskild dricksvattenbrunn

Enskild dricksvattenbrunn

Att ha ett bra dricksvatten är en avgörande faktor för hälsan. Det är inte ovanligt att det är problem med vattnet i enskilda brunnar. Vanligaste problemet är mikrobiologisk tillväxt, vilket kan leda till magsjuka. Andra problem är av kemisk art, såsom höga halter av Arsenik, Uran, Flourid och Mangan. Förhöjda halter av kemiska ämnen kan på längre sikt påverka exempelvis njurar, skelett och tänder.

På Livsmedelsverkets hemsida finns det råd kring vad man ska tänka på vid köp av hus med egen brunn. Där kan man bland annat ta del av informationsbroschyrerna ”Att anlägga egen brunn” samt ”Sköt om din brunn”.

Provtagning

Livsmedelsverket rekommenderar att man ska testa sitt vatten minst var tredje år. Då bör man analysera både mikrobiologiska, kemiska och fysikaliska parametrar.

Enligt Livsmedelsverket bör en normal analys innehålla följande parametrar: Escherichia coli (E. coli), Koliforma bakterier, antal mikroorganismer vid 22 °C, Alkalinitet, Ammonium, Fluorid, Fosfat, Färg, Järn, Kalcium, Kalium, Kemisk oxygenförbrukning, Klorid, Konduktivitet, Koppar, Magnesium, Mangan, Natrium, Nitrat, Nitrit, pH, Sulfat, Total hårdhet och Turbiditet.

Livsmedelsverket rekommenderar även att man provtar uran och bly. På några platser i landet kan det även vara lämpligt att analysera arsenik. Risken för förhöjda radonhalter är större i bergborrade och därför bör radonhalten i grundvattnet testas någon gång ibland.

Miljösektionen rekommenderar att man kontaktar ett ackrediterat laboratorium vid behov av ytterligare rådgivning och provtagning.