Våra hjältar i vården

Anna Bogelid

2020 har varit ett mycket speciellt år med speciella förutsättningar för många. Därför vill Folkhälsorådet i samband med priset Behjärtansvärd insats 2020, lyfta en hel yrkeskår som arbetat under speciella förhållanden och under stor press. Folkhälsorådet vill tacka och hylla all vårdpersonal i Eda kommun, som alla är värda ett eget pris för behjärtansvärda insatser!

Vi kommer här presentera ett antal personer som arbetar inom vården i Eda kommun, som kommer beskriva detta speciella år utifrån sina arbetsuppgifter och förutsättningar.

TACK till alla hjältar inom vården i Eda!


Här berättar några av våra hjältar om året som gått:

Anna Bogelid

Undersköterska Vårdcentralen Eda.

Det har varit ett påfrestande år med många omställningar, men vi har ställt om och organiserat så att det ska fungera för alla yrkesgrupper. Vi har lärt oss att livet är skört och att allt kan ändras så snabbt. Det som gjort att vi tagit oss igenom detta är en mycket stark och bra arbetsgrupp, vi strävar åt samma håll och är lösningsfokuserade.

Efvalena Badh

Distriktsköterska Vårdcentralen Eda kommun

Det har varit väldigt mycket information och det har inte alltid varit lätt att ta in den. Vi fick ställa om snabbt, men eftersom vi alla jobbar åt samma håll så har vi löst det. Vi har lärt oss att vi kan och klarar mer än vi tror och vi kommer gå stärkta ur detta, men samtidigt kommer vi såklart vara lättade när det väl är över. Det som gjort att vi tagit oss igenom detta är att vi varit lösningsorienterade, att vi tänkt att ingenting är omöjligt och att vi haft ett bra samarbete.

Musa Gai

Undersköterska Åmotfors

Det har varit ett väldigt intensivt och tufft år. Som vårdpersonal fick jag anstränga mig för att kunna anpassa mig snabbt till alla nya rekommendationer och restriktioner från Folkhälsomyndigheten. Vi har fått följt upp mycket bättre när det gäller hygienrutiner eller när vi misstänker fall av covid-19 för att undvika smittan. Det tycker jag har gett väldigt bra resultat och förhoppningsvis fortsätter detta även efter covid-19.

Det som varit jobbigt är bland annat att jobba med skyddsutrustning under lång tid och en oro kring att vi kan drabbas av någon sjukdom i framtiden. Många av mina kollegor har det svårt med munskydd och olika skyddsutrustning som vi använder i jobbet. Jag hoppas att det förbättras inom kort.

Eftersom jag inte är svensk och har jobbat tre år inom vården i Eda kommun, känner jag att min arbetsplats är som en skola för mig. Där lär jag mig nya saker på varje arbetspass, vilket gör mig tacksam gentemot mina kollegor och patienter. Att jobba 2 veckor med covid-patienter har gett mig ett annat sätt att tänka och se vikten av vårdpersonal. Jag tänker att staten och kommunerna bör anstränga sig mer för att hjälpa vårdpersonal. Deras arbete är superviktigt för patientens tillstånd samt sitt välbefinnande. Därför tänker jag att staten måste bidra genom att höja lönen och erbjuda bättre skyddsutrustning samt att prata med vårdpersonal innan fattade beslut. Det som gör att jag klarar mig är att jag är positiv och tänker att allting ska ordna sig. Såklart hoppas jag att det kommer en bättre tid snart.

Lina Olsson

Områdeschef hemtjänsten Åmotfors

Detta år har varit annorlunda på många sätt. Jag visste knappt vad ordet pandemi betydde innan covid-19. Covid-19 har inneburit stora prövningar och utmaningar på alla nivåer. Från mitt perspektiv så har året präglats av en genomgående oro. En oro för att ha brustit i information till personal, för att missa något eller ha tagit ett felaktigt beslut som utsätter medarbetare och/eller brukare för risker och en oro för välbefinnandet och hälsan hos medarbetare, brukare, kollegor etc. Det har varit tungt att i perioder se kollegor slita och ha en känsla av att inte hinna med eller räcka till. Det har även varit tungt att se hur de minskade sociala kontakterna för våra brukare har påverkat dem.

Detta tuffa år har även innehållit ljusglimtar. Än en gång blir det tydligt vilken fantastisk personal vi har inom vården i Eda inom alla yrkesroller, från administrativ personal till vårdnära personal. Jag är stolt över sättet som jag upplever att vi både inom vården men även i hela kommunen har slutit upp och arbetat tillsammans för att ta oss igenom pandemin. Jag är även glad och stolt över att vi i Eda har varit relativt förskonade från smittan, vilket tyder på att hela vårt samhälle tar ett stort ansvar både på jobb och privat. Positivt är även att fler har fått upp ögonen för hur viktig vården är i samhället, vilket enormt jobb som läggs ner varje dag.

Den största lärdomen är att samarbete är nyckeln till framgång i tuffa situationer. Hade vi arbetat var och en för sig på sin kammare så hade vi inte klarat detta alls. Inom vården så behövs vi dygnet runt, alla dagar om året, oavsett om det är högtider, smittspridning eller snökaos. Det är inte ett alternativ för oss att stänga ner utan vi är tvungna att vara lösningsfokuserade för att hålla vår verksamhet igång. Det i sig blir en drivkraft för att komma igenom denna tuffa tid. Sen har ljusglimtarna som jag nämnde tidigare fungerat som en flytväst när det känts som man varit på väg under ytan. Den stora drivkraften inom vården, oavsett pandemi eller ej, är viljan att göra gott för våra brukare och det tycker jag har genomsyrat allt arbete under denna tuffa tid.

Michael Knutsson

Undersköterska Åmotfors

Det som varit positivt är att alla har blivit tajtare som arbetsgrupp och vi har fått bättre rutiner. Vi tänker på varandra och respekterar varandra mer än innan pandemin. Det som varit jobbigt är oron för att man ska få covid-19 och smitta ner någon i familjen, en nära vän eller kollega.

Vi har lärt oss att livet är skört och vi måste följa alla rekommendationer och regler i ett sådant här läge. Bra rutiner, direktiv och insatser är viktiga delar och fungerar dessa saker fixar vi det tillsammans.

Att vi klarat detta så bra är mycket tack vare bra samarbete med sjuksköterska, chefer och kollegor och att behålla sitt lugn och ta en dag i taget gör det lättare. Debriefing är viktigt för att få tömma sig på allt och hämta kraft.

Anna-Lena Bryntesson

Anna-Lena Bryntesson

Medicinsk ansvarig sjuksköterska Eda kommun

I en mycket allvarlig tid så har kommunen oavsett verksamhet eller yrkesroll samlat ihop sig och jobbat på ett bra och effektivt sätt mot ett gemensamt mål – att hålla nere smittan så mycket som möjligt, både ute i samhället och inom vård och stöd. Där tror jag att det kan vara en fördel med en liten kommun med bland annat korta kommunikationsvägar.

Samverkan med regionen har också varit positivt, kommunen och jag själv har fått mycket stöd därifrån. Nationellt sett är det positivt med ett fokus på äldreomsorgen som förhoppningsvis resulterar i mer resurser och att statusen höjs så att fler vill utbilda sig och jobba inom vård och omsorg framöver.

Det är ju förstås väldigt jobbigt oavsett yrkesroll att höra talas om folk som blir sjuka, är rädda för att bli sjuka eller som mår dåligt av isolering och ensamhet. För min personliga del så har året varit det absolut jobbigaste jag upplevt under alla de år jag jobbat inom hälso- och sjukvård. Det har varit en så stor press på att få allt att gå ihop med rutiner som ändrats ofta, att se till att det finns skyddsutrustning, att logistik i vaccineringen fungerar mm. I vissa perioder har pandemin snurrat i huvudet båda kvällar, nätter och helger vilket förstås inte är hållbart i längden. Min familj har också fått stå tillbaka i perioder, jag har t.ex. inte träffat barn eller barnbarn när dom varit minsta lilla förkylda för att inte riskera bli sjuk själv.

Det som vi ser som negativt är att det inte fungerar med alltför slimmade organisationer i ett krisläge. Det måste finnas marginaler, framför allt när det gäller bemanning och material. Ett exempel på det är behovet av beredskapslager för skyddsutrustning, men även inhemsk produktion av skyddsutrustning. Vi behöver även träna på krissituationer i lugna perioder så att vi är bättre förberedda när det väl händer.

Den främsta drivkraften har varit att hålla borta smittan från våra enheter inom äldreomsorgen och LSS och det har lyckats bra tack vare duktig och engagerad personal. Bortsett från utbrottet på ett av våra boenden, som i sig förstås var hemskt, så har vi haft väldigt lite smitta i vår verksamhet. Personligen hade jag inte klarat denna period om jag inte känt ett stöd från personer i min närhet, både privat och på jobbet. Bara att någon frågar hur man mår och hur det går gör att man orkar ett tag till.


Elisabeth Thorängen

Sjuksköterska hemtjänsten Charlottenberg, Eda kommun

Det har varit ett mycket speciellt år med många utmaningar. All personal har kämpat med hygien och skyddsutrustning dagligen. Hygien är mycket viktigt och visar sig på flera sätt. Viktigt att ta detta på allvar vilket alla har gjort. Inga allvarliga infektioner och influensa ännu och ingen smitta till vårdtagare i hemvård och boende i Charlottenberg som följd.

Vi är ett team som jobbar för våra vårdtagare. Alla bidrar på sitt sätt från städ, baspersonal, undersköterskor, sjuksköterskor, chefer och läkare. Vi har en fantastisk MAS som lett detta arbete på föredömligt sätt.

2021-02-27